Om bloggen

j.skriveri är en blogg som j. skriver i, ett eget Project Xanadu, ett litet avstjälpningspalats för allt som inte ville rymma annorstädes, och så många gånger pånyttfödd att den knappt räknas längre

Sök

Arkiv

Subjektiv Krokodil

Senast i fotoalbumet

j.skriveri

Tinget i sig

Så diktade Hjalmar Gullberg år 1935, att jag 76 år senare har något att skratta åt medan jag pluggar medvetandefilosofi.

En afton läser Örtstedt Kant
och finner honom verkligt intressant.

Men filosofens tyska flyter tungt.
Snart somnar över boken vår adjunkt.

I nattens dröm gror dagens tankesådd.
Kant illustreras och blir lättförstådd.

Det kommer, svept i brokig omslagsfärg,
till Örtstedt ett paket från Königsberg.

Aktas för stötar! står det utanpå
med petig stil som verkar rokoko.

Avsändare och varans fabrikant
är ingen mindre än professor Kant.

Han granskar lådan vid sin förnsternisch.
Det står som innehåll: das ding an sich.

Kring tinget i sig själv, de vises sten,
är sinnevärlden blott ett brokigt sken.

Vem törs dock rycka undan slöjan kring
den rena verkligheten, tingens ting?

Adjunkten Örtstedt ryggar bort bestört
från det som ingen sett och ingen rört.

Om gåvan i hans grova händer sprack!
- Han returnerar den med tusen tack.

vinter (g)

Snön har legat, kommer ligga, ligger
som jag sitter hemma, lindad in bak persienner,
sådana att utåt skyltar de om all min
skylnadslystnad.

Gömmer mig där inne, men
mera så bland folk.

Ett litet moment 22

Morötterna gror i kylen, bleka
lampan är trasig
där är så mörkt att jag inte hittar dem

April är surrealism

Nedanför fönstret tragglar en traktor förbi, förspänd en underlig gul anordning som vräker upp gruset från cykelbanan på ett flak. Jag går ut i det värmande solskenet på balkongen. Mellan snöflingorna mot tegelmuren singlar en vårtjock humla, hänger där i luften en stund, och brummar sedan vidare. De bångstyrigt fallande kornen landar och fryser till små eviga gestalter i solskenet. Sekunder senare är de bortsmälta.

Balkongräcket blir prickigt av pölar och linser. Marken förblir torr.

En bångstyrigt frusen gestalt

Till en liter mjölk inför en resa

För gammal är du inte än
men du kan bli, min vän.

Så det är bäst vi river loss
om blott förstås en liten stund
innan det blir för sent för oss.

Det sägs att det finns ingenting som tiden inte lagar.
Men det stämmer ej!
För tiden den består av dagar, och om bara
några flyktiga av dem så är vår tid passerad, ju,
och det är också du.

(Mu!)