Om bloggen

j.skriveri är en blogg som j. skriver i, ett eget Project Xanadu, ett litet avstjälpningspalats för allt som inte ville rymma annorstädes, och så många gånger pånyttfödd att den knappt räknas längre

Sök

Arkiv

Subjektiv Krokodil

Senast i fotoalbumet

j.skriveri

Föresats med utan återvändo

I lönndom lever skriveriet eller hoppet om det. I kväll har jag fått anledning att fundera över cykler, sådana av sinnesinnehåll som återkommer några månader isär. Uppenbarligen kan inte ens så kraftfulla naturlagsbrott som tillfrisknanden ur obotliga tillstånd hålla alla maror på behörigt avstånd, varje gång som möjligheten ges.

Men med ren (och om det krävs en lätt brutal) vilja sopar man även golvet rent. Till skillnad från så många andra gånger borde jag klara av just den saken nu.

Motvillig och försenad 2012 års krönika

Nä, vet ni vad, åtminstone för ett tag tar jag nog tillbaka mitt tillbakatagande – i vilket fall liten en aning – och orkar inte börja på ny gulbok. Fullständigt funktionslöst hade det ju ändå känts, nu när jag inte skriver i någon omfattning.

Årskrönikor finns till exempel för varje år som j.skriveri funnits (om än inte bland de mycket äldre inlägg som blivit importerade hit), men för 2012 vet väl katten om någon behövs. Aldrig har så många ord funnits på en blogg som så litet skrivits i. Sexton inlägg får jag det till.

Fast skam för den som lämnar sina traditioner.

Första kvartalet

Året inleddes med ett inlägg om att jag inte pratar så ofta. Sedan anmärkte jag på någon annans språk. Därmed var första kvartalet avhandlat.

Andra kvartalet

Årets andra tre månaders parti handlade om hur drömmar – dem när jag sover – verkar vilja påminna mig om mina tidigare liv, och strax därefter skrev jag om att drömmarna – fast dem när jag är vaken – ändrat karaktär på ett förebådande sätt. Först där börjar det bli litet intressant:

Därför borde nu och tiden bakåt flera månader vara en lycklig tid. I och för sig har den inte varit ofin, men detta inte på den grund som inläggets inledning annars kan ge läsaren anledning att tro. Särskilt många vändpunkter har jag faktiskt inte råkat ut för. I själva verkat är det bara en, och den känns det som jag fastnat i. "Strax", känner jag mest varje dag, "strax blir det bättre, för nu vänder det, det vet jag".

– – –

I natt är nog egentligen första gången jag ser tecken på att det faktiskt är färdigvänt och punktpasserat. Här är ett par viktiga varningsklockor: Nattkänslorna kretsar kring längtan i stället för ångest; ett besök hos mor över ett par nätter inger inte längre känslan av att äntligen få vila ut och släppa allt en liten stund (vilket ska förstås som något positivt, eftersom det inte är något jag verkar behöva längre).

Vändpunkten är alltså passerad. Frågan är nu vilket håll jag tänker gå åt. Samma, nästan samma eller något helt annat? Man vill ju gärna, när det känts som man förlorat det mesta man haft, backa och ta alltihopa tillbaka. Problemet är ju bara att det kanske var vad man hade som gjorde att man gick fel från första början.

Och åt vilket håll gick jag? Det vet jag ju nu när några månader förflutit. :-)

Sen var jag på liten safari i sumpskog, i maj, och sedan var halvåret förflutet.

Tredje kvartalet

Vid inledningen av denna enda del av året då det egentligen hände något på bloggen konstaterade jag att inget ännu hänt, samt att jag kunde tänka mig att möblera om lägenheten:

Hittills har året varit det jag skrivit minst både sedan j.skriveri inleddes och minst av alla någonsinnes år jag skrivit. Som vanligt är hindret min oavhängiga (men felaktiga) övertygelse att allt av helheter och detaljer måste skapas med ens, som när flugor krockar med hela fönster åt gången.

Kanske kunde ett miljöombyte ändra inte bara ord på det viset, utan även betydelsen hos mig och min miljö. Härom dagen flyttade jag ju mina två sovrumskrukor till vad som väl räknas som köksfönstret, och flyttar jag min sittesoffa till samma hörn, så jag kan gå dit pepparn blommar och kanske komma att skriva i stället för att sitta mitt emot och låta bli. Men som vanligt när jag får för mig att ta tag, så håller jag för övrigt på med att på det stora hela städa i min eviga röra, och det vill jag alltid ha klart innan någon möblering får lov att bli av.

Från framtiden meddelas att möbleringen blev så bra att jag inte längre kan minnas hur jag hade det innan.

En tredje Spotify-lista blev färdig. Det är den första som snarare visar vad jag helst lyssnar på än bygger på någon tvångsmässig idé om temata.

Augusti öppnades med att det fick vara nog (i ett inlägg som måste citeras i sin helhet eller inte alls). Däremot finns från mitten av månaden en notering som jag faktiskt minns var upptakten till den faktiska ommöbleringen:

Nu flyr inte bara fåglarna. Även getingarna som trott de skulle kunna bo på min balkong har till slut givit upp. I nära två veckor kämpade de tappert med billans innanmäte spillt ut över balkonggolvet. Fredliga var de också; när jag gick ut för att se om de fortfarande hängde i gav de mig inte ens en blick.

I samma veva rensade jag lappar. På en av dem hade skilda tillfällens skriftliga hjälp till närminnet kommit att oväntat samspela i en spontan liten dikt:

Gul lök, 2kr/st.
Potatis 1,5kr/st.

2003 uppskattades de globala ekosystemtjänsterna till 33 biljoner USD per år

Sista kvartalet

När året närmade sig sitt slut fick jag för mig att också den gula boken gjorde det. Jag till och med bestämde mig för att döda den, och trodde här aldrig mera skulle skrivas något.

Så förflöt en tid, och jag kunde inte hålla mig:

Definition av insomnia

Har man Igelkotten Ivar på hjärnan kan man utan vidare ligga i mörkret i mer än en timme och bara stirra i taket. Därför gick jag upp och satte mig här igen.

Det var hela året. För traditionens skull – och till punktlighetens förtret – upprepar jag avslutningsvis min brors nyårshaiku, skriven i efterverkningarna av tolvsslagets affekt klockan 00.41 den 1 januari 2005:

ring för helvete
ring in det nya året
med fylla och kräks

(Det skulle åtminstone ha varit en tradition med den där haikun, men nu när jag kontrollerar saken ser jag att den visst glömdes bort år 2010, och 2011 års krönika har jag uppenbarligen glömt skriva över huvud taget. Tänk så det kan gå när man försöker göra som man brukar.)

Den djupekologiska plattformen

(Inlägget publicerades ursprungligen på Kuniri och därefter Krokodil.)

Vad termerna djupekologi, ekosofi, ekologism och ekofilosofi exakt betyder är inte alltid självklart. I situationer där en utläggning om innebörden i orden inte passar brukar jag i stället bara kalla mina ståndpunkter för ”djupgröna”.

På min tidigare blogg Kuniri finns en text om begreppen, som dock är i visst behov av att uppdateras. Detta tänker jag inte göra nu, men kan ändå säga något om de stora dragen.

  • Ekologism är ett nyord tänkt att sammanfatta de varianter på gröna politiska ideologier som förekommer. Även om Nationalencyklopedin språkbruksdefinierat termen är jag fortfarande en smula tveksam till vad ordets innebörd kommer vara när det väl är etablerat. Därför kallar jag inte mina uppfattningar för ekologistiska – åtminstone inte ännu.
  • Ekofilosofi är det akademisk–filosofiska studiet av människan som en del av naturen. Med andra ord är ekofilosofi ingen övertygelse utan ett ämnesområde inom filosofin.
  • En ekosofi är en ekofilosofisk övertygelse. De allra flesta (och sannolikt samtliga) övertygelser som kallas ekosofier liknar varandra. Principiellt sätt kan en ekosofi vara vilken filosofisk ståndpunkt om människan som en del av naturen som helst, men i praktiken står de flesta som kallar sig ekosofer mycket nära djupekologin.
  • Ordet djupekologi har två vanliga betydelser.
    1. Som filosofiskt betraktelsesätt står djupekologin – lätt förenklat – i kontrast till både reduktionistiska och holistiska synsätt. Utgångspunkten är i stället en ”fullfältsvy” (eng. full field view) som – svårt förenklat – samtidigt hävdar båda perspektiven.
    2. Som ståndpunkt är djupekologin en åsiktsplattform, det vill säga en uppsättning påståenden om verkligheten. Andra halvan av den här texten består av den djupekologiska plattformen i översättning till svenska.

Den djupekologiska plattformen omfattar åtta påståenden. Oavsett vad man har för livsåskådning, religion, politisk eller filosofisk övertygelse i övrigt, så kan man kalla sig ”djupekolog” eller ”del av den djupekologiska rörelsen” om man instämmer i samtliga åtta påståenden. Plattformen beskriver alltså åtta gemensamma men icke grundläggande uppfattningar.

Översättningen som följer är min egen, eftersom jag inte lyckats hitta någon professionellt översatt svensk version. Originaltexten är på (filosofisk) engelska, vilket innebär att den är mycket svår att översätta till svenska (eller andra germanska språk), utan att innebörderna i de olika begreppen förvanskas. Översättningen uppdateras efterhand.

Plattformen formulerades 1984 av Arne Naess och George Sessions. På varje påstående följer de kommentarer som Arne Næss publicerat i boken Ecology, community and lifestyle.

* * *

1. Blomstrande av mänskligt och icke-mänskligt liv på jorden har inneboende värde. Icke-mänskliga livsformers värde är oberoende av den icke-mänskliga världens användbarhet för mänskliga syften.

Istället för biosfär kan vi använda termen ekosfär för att poängtera att vi så klart inte begränsar vårt intresse till att gälla livsformer i snäv bemärkelse. Termen liv används här på ett innehållsrikt och icke-tekniskt sätt så att den innebär även sådant biologer klassificerar som icke-levande: floder, landskap, kulturer, ekosystem, den levande jorden. Slagord som »Låt floden leva« illustrerar denna bredare betydelse som är vanlig i många olika kulturer. Bara i våra västerländska traditioner är termen levande tätt sammanknuten med den biologiska vetenskapen.

2. Rikedom och mångfald hos livsformer är också värden i sig, och bidrar till mänskligt och icke-mänskligt blomstrande på jorden.

Så kallade enkla, lägre eller primitiva arter av växter och djur bidrar väsentligen till livets rikedom och mångfald. De har värde-i-sig-själva och är inte bara steg mot så kallade högre eller rationella livsformer.

Komplexitet, som ordet används här, är någonting annat än komplikation. Livet i en stad kan vara mera komplicerat än livet i en naturlig omgivning utan att vara mera komplext som i kvalitativt mångfacetterat.

Varför tala om mångfald och rikedom? Ponera att människor stör ett ekosystem till en sådan grad att 1000 arter av ryggradsdjur var och en begränsas till existensminimum. Detta är uppenbart oacceptabelt. Vi kräver ett överflöd av med varandra sammanknutna habitat genom »broar«. Poängen är att livet på jorden inte ska störas omåttligt även om mångfalden uppehålls.

3. Människor har inte rätt att förminska denna rikedom och mångfald, utom för att tillfredsställa väsentliga behov.

Den här formuleringen är kanske för skarp. Men med tanke på den stora mängd förklaringar av vad människan har rätt att göra, kan det verka tillnyktrande att tillkännage en norm för vad hon inte har någon rätt till. Alltså: att ta med i beräkningen sådana situationer i vilka hon inte kan åberopa eller vädja till någon rättighet. Formuleringen är inte ämnad att automatiskt fördöma alla handlingar för vilka vi inte kan hänvisa till en rättighet som fel.

Uttrycket »väsentliga behov« lämnas medvetet vagt för att tillåta en ansenlig frihet för omdömet. Skillnader i klimat och relaterade faktorer, tillsammans med skillnader i samhällsstrukturer som de ser ut idag, måste övervägas. Även skillnaden mellan medlen att tillfredsställa ett behov, och behovet självt, måste övervägas. Om en valfångare slutar jaga riskerar han att bli arbetslös under rådande ekonomiska förhållanden. Valfångst är för honom ett viktigt medel. Men det råder ett akut behov av honom och hans båt i försöken att begränsa utfiskningen och användandet av barbariska fångstmetoder. Valnationerna är rika nog att finansiera sådana inspektioner, särskilt utmed kusterna i tredje världens länder. Därför är det inte någon fråga om ett väsenligt behov att döda valarna.

4. Blomstrandet av mänskligt liv och kultur är förenligt med en substantiell minskning av den mänskliga befolkningens storlek. Blomstrandet av icke-mänskligt liv kräver en sådan minskning.

Stabiliseringen och reduceringen av den mänskliga befolkningen kommer att ta tid. Tillfälliga strategier måste utvecklas. Men detta ursäktar på inget sätt den rådande självbelåtenheten. Den extrema allvarlighetsgraden av vår nuvarande situation måste först inses. Ju längre vi väntar, desto mera drastiska metoder kommer att krävas. Till dess att djupgående förändringar gjorts, kommer substantiella förminskningar av rikedomen och mångfalden att ske: den takt i vilken arter dör ut kommer att vara tio till hundra gånger högre än under någon annan period i jordens historia.

Det kan med rätta invändas att om de miljarder människor som redan finns på djupet förändrar sitt beteende i en riktning mot ekologiskt ansvarstagande, kan icke-mänskligt liv blomstra.

5. Den nuvarande mänskliga inblandningen i den icke-mänskliga världen är överdriven, och situationen förvärras hastigt.

Människor i de materiellt rikaste länderna kan inte förväntas att minska sin överdrivna inverkan på den icke-mänskliga världen till en mera måttlig omfattning över en natt. Mindre inverkan implicerar inte att människor inte ska påverka vissa ekosystem så som andra arter gör. Människor har förändrat jorden och kommer antagligen att fortsätta med detta. Detta handlar istället om karaktären och omfattningen av denna inverkan.

Kampen för att bevara och utöka vilda eller nästan vilda arealer ska fortsätta, och fokusera på de generella ekologiska funktionerna av dessa arealer. Väldigt stora vildmarker krävs i biosfären för att tillåta fortsatt evolutionär artbildning hos djur och växter. De områden som idag är vigda åt att vara vildmarker är för små och för få.

6. I skenet av föregående punkter, måste politiska principer ändras. De politiska ändringarna påverkar grundläggande ekonomiska, teknologiska och ideologiska strukturer. Resultatet kommer att vara på djupet annorlunda från hur det ser ut idag och möjliggöra en mera glädjande upplevelse av hur allt hänger samman.

Ekonomisk tillväxt som den uppfattas och implementeras idag av industriländerna är inte förenlig med (1–5). »Gröna« ekonomer måste rådgöras med.

Medan »självbestämmande«, »decentralisering«, »lokalsamhälle« och »tänk globalt, agera lokalt« kommer att förbli nyckelbegrepp i de mänskliga samhällenas ekologi, kommer implementeringen av djupgående förändringar att kräva ett tilltagande globalt agerande i bemärkelsen handlande över varje gräns. Och det visar sig ofta att lokala samhällen eller glesbefolkade områden okritiskt stöder så kallad tillväxt och måste tvingas till mera ekologiskt ansvarsfull politik av centrala myndigheter. Det finns viktiga gränser för decentraliseringen av ekologiskt relevanta beslut.

Stöd för globalt agerande genom fristående organisationer (non-governmental organizations) blir allt viktigare. Många av dessa organisationer kan agera globalt »från gräsrot till gräsrot«, och på så sätt undvika negativ inverkan från regimer.

Kulturell mångfald idag kräver avancerande teknologi, det vill säga teknik som avancerar de grundläggande målen hos varje kultur. Så kallade mjuka, mellanliggande eller alternativa teknologier är ett steg i den riktningen. Det som kallas »avancerad« teknologi passar sällan in under den benämningen.

7. Den ideologiska förändringen består huvudsakligen i ökad uppskattning av livskvalitet (att vara i situationer med inneboende värde) istället för att hänga fast vid en ständig ökning av levnadsstandard. Detta innefattar en djup medvetenhet om skillnaden mellan storhet och storlek.

Vissa ekonomer är kritiska emot termen »livskvalitet« eftersom de menar att den är vag. Men vid närmare betraktelse, är vad de anser vagt i själva verket termens icke-kvantifierbara natur. Man kan inte tillfredsställande kvantifiera det som är viktigt för livskvalitet som vi talar om det här, och det finns heller inget behov av att göra så.

8. De som instämmer i föregående punkter har en skyldighet att direkt eller indirekt delta i försöken att genomföra de nödvändiga förändringarna.

Det finns gott om utrymme för olika åsikter om prioriteringar: vad ska göras först, vad därefter? Vad är mera akut? Vad är nödvändigt till skillnad från vad som är mycket åtråvärt? Åsiktsskillnader utesluter inte energiskt samarbete. »Frontlinjen är lång«.

Vad vinner vi genom att försöksvis formulera den grundläggande syn som delas av de flesta eller alla som stödjer den djupekologiska rörelsen? Förhoppningsvis blir det lite lättare att placera rörelsen bland de många alternativa rörelserna. Förhoppningsvis leder det inte till isolering utan till ännu bättre samarbete med andra alternativa rörelser. Det kan också göra några av oss tydligare med var vi står, och klarare över vilka meningsskiljaktigheter det är nyttosamt att förminska och vilka det är nyttosamt att skärpa.

Definition av insomnia

Har man Igelkotten Ivar på hjärnan kan man utan vidare ligga i mörkret i mer än en timme och bara stirra i taket. Därför gick jag upp och satte mig här igen.

Beslutsprocessens slut

All försöksverksamhet måste få ett slut någon gång. Just nu funderar jag över vad som ska hända efter min nuvarande uppdelning av bloggar. Att ha fem olika jag ändå aldrig skriver i längre är dåligt. Det borde räcka med tre: Politik, programmering och resten. Alla utom Huggpunkt pensioneras och byts ut.

Ja! Så får det bli. Nu känns det litet roligt igen.