Om bloggen

j.skriveri är en blogg som j. skriver i, ett eget Project Xanadu, ett litet avstjälpningspalats för allt som inte ville rymma annorstädes, och så många gånger pånyttfödd att den knappt räknas längre

Sök

Arkiv

Subjektiv Krokodil

Senast i fotoalbumet

j.skriveri

quiet

(från 1997 eller 1998 är inlägget, men texten är såklart inte min utan Kurt Ellings)

Meet me in a shadowland of quiet
Speak to me of loving, but speak low to me in a whisper
Whispers open magical doors if you let them –
opening to hidden rooms of colors in shades like
Marc Chagall

These days everybody speaks of love so loud
They shout, as if love were something owed to them
Like something thet can order around
Like something that comes when called

Let your body fall away in quiet
Knowing love grows over time –
like a tree in a forest

Your face is as lovely as sleep, faint with stillness
I can smell the summer there, in your tangled hair
It holds me in a dream

The reverie of silence here, in the hidden constellation
Joining the twilight sky like starry bright
We're soaring over everything, like birds in flight
into the quiet night

It's all allowed for all is quiet now

one to four

(från 1997 eller 1998)

one

livets mysterier knäcker mig. inte de som ligger i livet, utan de
det väcker hos sig självt. säg något, förutom en levande varelse
som börjar ifrågasätta sig själv och fundera på just varför?
det finns avstånd vi inte klarar, skrämmade, oändliga. vi vet saker
vi inte kan förstå.

two

när? varför aldrig? det kliar i håret bara vid tanken.
men väl framme? vartåt sedan, hem igen? klockan inkräktar,
skarpt ljus som skiner genom mörkret, dödsföraktande ordning kan se,
men när du väl börjat lysa upp runt omkring dig försvinner mörkerseendet.
i det fortfarande mörkret med en röst som hämtad ur arkiv x i örat undrar
man, och försöker förstå. är sanningen ordning, statistik?
är jag rädd? borde jag vara det?

three

outsägligt vackert, skrämmande. förnuftets förvirrade röst i en värld
av inre oordning.

four

lösningen. jag vet inte. finns någon? tål nog att funderas på.

club nocturne

jitterbug waltz

(från 1997 eller 1998)

jorå…?
nog är jag uppåt väggarna alltid, har alltid varit, kommer alltid vara.

impulsiv, vänder fel på saker utan att tveka, stojig & glad

känner till ett fåtal saker att göra livet lättare med, självbedragare,
men hittar tillbaka utan alltför gränslösa ansträngningar
känner rätt sorts människor, vet hur man hittar stigar i livet,
hinner knappt till morgondagen…

street dreams

as falls wichita, so falls wichita falls

(från 1997 eller 1998)

sorl. ensamhet i mängden. lyckan i att vara kontrasterar mot olyckan.
en värld på en pinne, och ingen ser var.
nära ensamheten, med en ny dimension av livets annars så vackra anslag
i moll.
känner mörkret krypa närmare, näsan bränner fortfarande,
känner sorgens rytm dra i mig.
varför är ledsamhet så oändligt vackert att man bara vill gråta?
och sen den där rösten. ryck upp dig, dölj känslorna, förträng dom.
långsamt, krypande. som feberdrömmar kommer tårarna,
förvränger min verklighetsbild och stryper själens livsglädje,
lugnar med dödar.
borde sluta, allt är bra, universum spinner runt ändå.
inget att bry sig om. du är ändå inget. ingen finns,
ordningen stryper känslan. jag finns inte.

thirty-eight and red

a gonepage in music

(från 1997 eller 1998)

'One day it was announced that the young monk Kyogen had reached
an enlightened state. Much impressed by this news, several of his peers
went to speak with him.
We have heard that you are enlightened. Is this true?"
his fellow students inquired.
"It is", Kyogen answered."
Tell us", said a friend, "how do you feel?"
"As miserable as ever", replied the enlightened Kyogen.'

well

this page is best viewed with music. loud.