Om bloggen

j.skriveri är en blogg som j. skriver i, ett eget Project Xanadu, ett litet avstjälpningspalats för allt som inte ville rymma annorstädes, och så många gånger pånyttfödd att den knappt räknas längre

Sök

Arkiv

Subjektiv Krokodil

Senast i fotoalbumet

j.skriveri

Liten analogi med båt i

Just i kväll är strömlöst i min lägenhet. Med kallhyra fördjupas boendeproblematiken, som annars redan visat sig komplicerad av långt fler dimensioner än bara dem som handlar som städning och kattor. (Sådana små liv förresten, det visste visst inte bloggen att jag hade förrän nu.)

Nyss lade jag förresten märke till att nästa hyra bara är en halv. Efter fem år i samma koja blir boandet billigare i fyra veckor eller så. När jag tänker bakåt är min lya som ett skepp jag farit ut i livet i. (Inuti mig finns en plats av samma hemhelighet dit nästan ingen når, som är min exkursionernas i det sociala livet säkerhet numera.) Utöver nya och nygamla besök ombord finns sedan i år och i vår alltså även skeppskattor.

Så här i glappet mellan läggdags och sömnighetens intåg sitter jag i kväll med värmeljus och tänker att jag vill skriva något om människor. Kanske vill jag skriva litet om ännu en omvandling av mig själv också – ytterligare ömsning i den redan långa raden – och om det där med boendeproblematik. Men jag hittar bara känsla när jag gräver efter orden.

Skriveriets tystnad är ganska svår att bryta. Så apan får väl ta till paddel vad nu näven redan råkar gripa om, och ro ihop det hela ungefär så här: De känns bra, människorna.

Utan att ens luta mig mot rodret känner jag tillförsikt, och låter båten strömlöst driva vidare under nattens himmel och tystnad. Hellre flyta samman än ro iland.

Lämna en kommentar