Jag är arg bortom vad jag trodde var mänskligt möjligt

Påminn mig, utifall jag skulle råka glömma det, att jag måste hålla mig borta från alla mera omfattande engagemang i frågor om asylpolitik. Asylpolitiken är mitt yttersta lackmuspapper på människosyn och moralkänsla över huvud taget hos människor, och i synnerhet politiker som faktiskt kan antas sitta inne med vetskap om hur det ser ut. Antagligen äger de inte ens något medvetande, utan är vad Bard ju kallar »kroppsmaskiner«, själlösa robotar av kött. Så känner jag, även om jag rationellt inser att de kanske är något mera: fullkomliga idioter, direkt jämförbara med sina humanistiska ledstjärnor Adolf Hitler, Josef Stalin, Saddam Hussein, Pol Pot, Benito Mussolini, Francisco Franco och den modige Jimmie Åkesson.

Det är svenskt med rättssäkerhet (men inte uteslutande svenskt). Den som kallar svensk asylpolitik generös, och nöjer sig med det nuvarande tillståndet eller vill ha något strängare, bör åtalas för medhjälp till mord, tortyr, våldtäkt och vadhelst som drabbar de hemskickade eller de som gömmer sig trots avslag.

Det är svenskt med mänskliga rättigheter (men inte uteslutande svenskt). Att behandla människor olika på grundval av härkomst strider mot de mänskliga rättigheterna. De som beslutar eller beslutat om någon annan asylpolitik än en som inte diskriminerar på grundval av härkomst (det vill säga ställer samma krav på skäl att stanna i landet på svenska medborgare som på alla andra), bör ställas inför rätta i Internationella brottsmålsdomstolen i Haag. Den svenska regeringen bör omedelbart be FN:s säkerhetsråd att skicka fredsbevarande trupp till regeringskansliet, riksdagshuset, Migrationsverket, flertalet partihögkvarter och en mängd andra platser, inte alls bara Vellinge.

Inget av detta är någonting unikt svensk, och minst av allt är medmänsklighet enbart någonting svenskt. Det är tamejfan en nödvändig del av att över huvud taget vara mänsklig. De som flyr hit är människor. Hur många av oss som redan bor här kan säga samma sak om oss själva?

Så snälla, ser ni mig försöka diskutera öga mot öga med någon som försvarar nuvarande asylpolitik eller vill göra den strängare, övermanna mig omedelbart och bind fast mig vid en stol, innan jag förlorar min sista gnutta mänsklighet och slår ihjäl någon.

Drabbas jag någon gång av något psykiskt förvirringstillstånd, spärra med ens in mig på tvångsvårdsanstalt med mycket hög säkerhet, för det första jag kommer göra när jag förlorar omdömet är att skriva en dödslista och ge mig ut på politikerslakt.

Jag beklagar på förhand, och från de djupaste delarna av mitt väsen, allt det mänskliga lidande som kommer att orsakas av att jag ännu ett tag får ha min psykiska hälsa i behåll.