Man vet att hjärnan är trött på epistemologi, och att dagen varit lång, när dagens första yttrande ljuder klockan 22.30 och låter så här:
Vilken fruktansvärt intressant ligatur!
För övrigt en fredagskväll måste jag tyvärr meddela någonting sorgligt.
Det är nu inte så att den – i sin självklarhet visserligen rätt så välfunna – rubriken ovan berättar om själva sorgligheten. Men den tjänar som en illustration. Det är nämligen mitt företag för fredagen som stoppats av ett hinder. Jag är ju inte alls i Stockholm och tittar på Pat Metheny!
För i natt låg jag halvvaken och frös så det gick ringar över huden. I morse vaknade jag med ett mycket stort Ipren-behov (som fortfarande härjar förträffligen i min kropp) och i näsan var jag täppt. Bara det sista har gått över.
Valet stod alltså mellan att halvkrasslig åka på den ena av antagligen bara två (2) konserter jag verkligen vill se detta nya decennium och eventuellt misslyckas med tentamen imorgon, eller mycket mindre eventuellt misslyckas och stanna hemma.
Så jag blev tvungen. Min tenta är behörighetsgivande för kursen jag redan läser. Det finns inga alternativ.
Nu ska jag plugga vidare. Hume står för dörren.
Lämna en kommentar